Min bäste ovän

Hans närvaro gör sig ständigt påmind. I sena nattimmar vare sig de spenderas i sängen, framför datorn eller närmast apatiskt stirrandes ut över Göteborg kan jag höra hans krafsande. Med ett på samma gång oskyldigt som ondskefullt sätt springer han i sitt gnisslande hjul eller vrider sig i förtvivlan mot burens kala plastväggar. Det svaga men gnagande oljudet bryts i korta intervaller av monumental tystnad för att sedan återupptas. Efter de falska förhoppningarna om lugn och ro blir hans läten ännu mer påtagliga, gnagande och fördärvande. Jag vet inte om det är djurets kallsinniga list eller om det är min egen brist på sömn som gjort att jag självutplånande vecklat in mig i dessa virriga mindgames.

 

Historien började som ett skämt, som en illvillig inflyttningspresent av personer jag för längesedan genomskådat och vars namn jag med extra tjock tusch redan hade skrivit upp i den svarta boken. Hamster fick det småroliga namnet Jussi, som en tokig påminnelse om hans ursprung från en djuraffär på Hisingen.

 

Nu, två månader senare lever jag i en ständig terrorbalans som genom nätter och dagar håller både mig och Jussi vakna i en klassisk kamp mellan människan och naturen. Han förstör mina nätter och jag hans dagar. Så fort det nattaktiva kräket krupit in i sitt bo är jag framme och skakar buren våldsamt tills dess jag ser att han rör sig. Så fort min flickvän inte är hemma plockar jag bort hans mat och fyller endast skålen med de bitar i djurmaten hon förklarat att han inte tycker om. Ibland ger jag honom en bit äpple eller gurka som jag noga preparerat med alkohol eller medel för nagellackborttagning. Aldrig en direkt dödande dos utan mest som en markering att han aldrig ska känna sig säker. Som hämnd förstörde han en hel söndag genom att rymma och på så sätt göra min flickvän förtvivlad vilket inte heller lämnade mig opåverkad.

 

Genom sin slughet har han visat sig vara en värdig motståndare och genom vår fiendskap går det att skönja en ömsesidig respekt. Jag ser nästan fram emot ännu en lång natt med en ännu längre morgon då vi ånyo får mäta vår styrka.

En garde, råttdjävul!


Kommentarer
Postat av: Smulan

Jag är glad att du är tillbaka.

2010-02-27 @ 17:54:45
Postat av: Karl H

Såg när de åt ekorre på tv igår. De gjorde en ekorrblöta som de doppade tunnbröd i. Verkade ganska enkelt att göra också.

2010-03-04 @ 19:31:35
Postat av: Kung Påsen

Kom igen och skriv nu då för bövelen! Något har du väl att vara arg över?

2010-03-27 @ 01:06:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0